Efter att ha mått illa konstant i 13 v såg jag fram emot den här tiden, v14 och framåt innan magen blir för stor, som alla beskriver som den bästa tiden... Ha. Jag hann ju knappt sluta må illa innan en jäkla nerv hamnade i kläm (egen bedömning av åkomman) i vänster skinka. Kan knappt gå...
Så har det varit i nog en och en halv vecka nu... I helgen fick jag dessutom kanonont i vänster rygghalva också, något som också verkar skall hålla i sig...
Så idag satt jag och tyckte synd om mig själv på jobbet. Hade ilningar i magen med och var helt öm. Och då när jag mådde som sämst fick jag ett litet sms med ett röstmeddelande från min ursöta brorsdotter, J.
Hon hade en fråga till P.
Hon undrade var han hittade bebisen som han stoppade in i min mage och hur han puttade in den...
Hahah sådan going! Då glömde jag genast bort mina krämpor och blev glad igen. Så tack söta J, du gjorde min dag! Skall be P svara på din fråga ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaVad kul med lilla bebisen i magen! Jag har inte läst här på en stund, så jag har helt missat det. Traff därimot Kristofer på stan idag, så han skvallrade.
Grattis!
Apropå hur bebisen kommer in i magen: Ella kommer ihåg att jag dammsög henne in i min mage. Ha ha!
Ha det så gott!
Kram, Gunn
Tack :)
SvaraRaderaHahah vilken go unge! Just att hon "kommer ihåg" hur det gick till med... :)